Det är just den här sinnesstämningen som jag förundras över: Vaför jag medvetet (fast nog vet jag hur man skall äta för att gå ner i vikt) skadar mig själv genom att tokfrossa. Vad är det?!? Den kamp som pågår i hjärnan dessa stunder är olidlig. Jag vill nå min målvikt! Men äta bara idag, det är ju 1:a maj. Jag skall vara stark och träna! Men det är ju så gott med glass! Jag vill inte se ut såhär, nu sitter byxorna tightare igen...hjälp, nu räcker det! Äh, va spelar det för roll, ingen älskar mig hur jag än gör...osv.
Sådär håller det på och man bara hoppas att tankarna skall landa på rätta sidan. Jag vill på riktigt inte gå upp 30 kg igen.
Och så har vi blickarna på jobbet...jag får dem både då jag äter lunch där och när jag skakar min shake...
Sen har vi ju alla dessa KALAS på våren. De e påsk, de e valborg, de e 1:a maj, det är klassresor och det är 50:årskalas och dimissioner...+ all stress som maj månad innebär. Hur skall man kunna hålla allt med träning och mat på rätt köl då?
Nej, nu måste jag börja fokusera. Jag vet ju att det är detta jag VILL, men jag vet också att detta är något jag måste kämpa med livet ut...det är då det känns SÅ TUNGT. Hur skall jag kunna ha ett socialt och normalt liv med detta problem?
Nej nu räcker det! Jag skall ta tag i mitt liv igen. Imorgon skall jag på middag men sen blir det träning och rätt kost igen. Jag ÄR STARKARE än såhär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar