nu slutar vi "pjasa"

Dagens möte med Ulrika var inte enkelt att gå till. Jag visste ju att det inte gått så bra med maten. Men jag hade bestämt mig för att jag måste gå hur det än är och att jag måste ställa mig på vågen. Bra var det inte och det är klart att tanken slår mig: kommer jag någonsin att lära mig äta rätt? Man måste bara försöka att komma ihåg att de vanor som tagit 30 år att få in är svåra att bryta. Men det gör det inte mindre nödvändigt att göra det, så mycket vet jag ju nog.

Nå, nu tar vi nya tag. Som jag skrev igår och som jag nästan gissade går vi tillbaka till ren kur+fasta plus på helgerna. Bara för att få tillbaka rätt tänkesätt igen och att bryta det osunda beteendet som jag håller på att falla tillbaka i. Nu kan man ju tänka att det säkert känns jobbigt. Men jag tycker nästan att det är skönt. När man cambridefastar är tillvaron rätt enkel. Man äter sina tre shejkar och that's it. Så, så får det bli nu ett tag. Skall under tiden berätta hur det känns tror jag.

"Nu slutar vi pjasa" sa Ulrika och det var kanske det som behövdes. Hur mycket vill jag detta och vad är jag beredd att satsa? Det ÄR svårt att bryta mönster som finns mellan öronen, men en sak vet jag: Jag vill absolut inte leva mitt liv med en övervikt på sisådär 50 kg!